Skuggförlusten för varje panel, ur husets egen 3D-modell.

Skuggan räknas mot det som finns i 3D-modellen: husets tak och väggar, andra byggnadsdelar och hindren ni lägger uppifrån i steg 3. Hindren är takkupor, skorstenar, ventilationshuvar, träd och stolpar eller flaggstänger, var och en med sin höjd och sina mått. Ett träd har både höjd och kronans radie.

Ett grannhus som skuggar kan ritas som en egen huskropp, och skuggar då som husets egna delar. Panelerna på ett tak ligger i takets plan och skuggar inte varandra. Rader på ställning på ett platt tak gör det, så radavståndet syns i förlusten.

En stor del av årets instrålning kommer från himlen, inte direkt från solen. Därför räknar designern för varje provpunkt hur stor del av himlen som syns, viktad efter hur ljuset faller mot panelen. En kupa eller vägg intill tar både direkt sol och en bit himmel, och båda delarna dras av.

Förlusten per panel är den skuggade delen av årets instrålning – direkt sol i de punkter som ligger i skugga och det diffusa ljuset från den skymda delen av himlen – delad med panelens hela instrålning under året.

Den detaljerade simuleringen går ett steg längre. För varje panel räknas skuggan på panelens tre bypass-sektioner mot ett raster av solpositioner, och för varje timme i väderåret läses skuggan ur rastret. Terrängens horisont från PVGIS skymmer den direkta solen när den står lågt.

Strängens effekt räknas sedan med en förenklad modell av panelernas ström och spänning, med bypassdioder. En skuggad sektion begränsar strömmen eller kopplas förbi, och strängen arbetar i den punkt som ger mest effekt. Så syns förlusten av att en skuggad panel sitter i samma sträng som oskuggade. Med optimerare räknas varje panel för sig.