Öst–väst eller söder på platta tak.

Söderlutade rader lutar mot söder, i Ritwerks katalog för platta tak 10–20°. Varje rad kastar skugga bakåt, så raderna behöver ett fritt avstånd emellan. SOLTOP anger c/c 1,60, 1,80 och 2,00 m mellan raderna för sitt södersystem i 10°, 15° och 20°, och kallar måtten flexibla.

Öst–väst ställer panelerna i par, rygg mot rygg, en mot öster och en mot väster. Hos SOLTOP och Nordmount lutar de 10°. Mellan paren blir det bara en smal dalgång, och SOLTOP:s datablad för öst–väst räknar med 2,35 m c/c per par. Ytan används tätare, men varje panel lutar bort från söder.

Kvoten mellan panelernas effekt och växelriktarens märkeffekt kallas DC/AC-kvot. Med öst–väst får de två sidorna sin högsta instrålning vid olika tider, och fältets topp blir lägre. Samma kvot klipper därför mindre än med ett söderfält. Hur mycket som klipps beror på orten och fältet, så räkna på det i stället för att välja en tumregel.

Ritwerk simulerar varje panelriktning för sig, timme för timme, och klipper vid växelriktarens märkeffekt. Klippningen står i förlustkedjan, kvoten står i rapporten, och designern varnar när kvoten är över 1,5.

Tillverkarens c/c är en kompromiss mellan skugga och yta. I Madrid och Rom är söderrader i 15° med 1,80 m c/c skuggfria mitt på dagen hela året. I Kassel och Stockholm skuggar de varandra under vintern, men det är också då produktionen är som lägst. Hur mycket skuggan kostar över året räknas fram med en skuggberäkning per timme.

I Ritwerk skuggar raderna på ställningar varandra i skugganalysen, både söderrader och öst–västpar. Ändrar ni radavståndet eller dalgången läggs panelerna om direkt, och skuggförlusten per panel syns i rapporten.

Soltop och Nordmount Flow står på ballast utan att taket genomborras, medan Welands låglutande system fästs mekaniskt genom tätplåtar. SOLTOP skriver att deras öst–västsystem behöver lite eller ingen extra ballast, medan deras enklare södersystem kräver mer ballast än varianten med sidospoilers och vindplåtar. Ballasten bestäms per projekt, och kant- och hörnzonerna behöver mest.

Den tätare beläggningen väger mer per m². SOLTOP anger ytlasten till ungefär 13,1 kg/m² för öst–väst med 2,35 m c/c och 9,3 kg/m² för söder 15° med 1,80 m c/c, räknat med paneler på 19 kg. För öst–väst gäller värdet utan extra ballast. Takets bärförmåga för egentyngd, ballast och snö behöver kontrolleras.

Ritwerk räknar inte ballasten. När ni väljer Soltop eller Nordmount hänvisar designern till tillverkarens beräkning, SOLTOP:s systemstatik eller NM Planner, och märker panelerna i kant- och hörnzon.

Sverige. Flera delar av solcellers påverkan på brandskyddet regleras inte direkt i byggreglerna, skriver Storstockholms brandförsvar i sin vägledning (reviderad 2026). Den gäller förbundets elva kommuner och rekommenderar minst 2,5 m till brandvägg och brandteknisk avskiljning, sammanhängande fält på högst 40 × 40 m med 5 m mellan, och att paneler inte placeras nära takkanter eller rökluckor. Lasterna räknas enligt BFS 2024:6.

Tyskland. Musterbauordnung § 32 Abs. 5, i lydelsen som Bauministerkonferenz beslutade 22–23 september 2022, kräver minst 0,50 m från brandväggar för solanläggningar som sitter högst 30 cm över takytan eller är integrerade i taket, och minst 1,25 m för övriga, till exempel ställningar högre än så. Inget avstånd krävs om brandväggen skyddar mot brandspridning. Bindande är delstatens byggordning.

Spanien. Vindlasten på platta tak (högst 5°) räknas enligt CTE DB SE-AE med zonerna F, G, H och I i tabell D.4, och tryckkoefficienterna i EN 1991-1-4 får användas (D.3.6). Snölasten har formfaktorn 1 upp till 30° lutning. CTE:s brandskyddsdokument DB SI nämner inte solcellsanläggningar särskilt.

Italien. Snö och vind räknas enligt NTC 2018. Formfaktorn för snö är 0,8 upp till 30° lutning, och i snözon III, där Rom ligger, är snölasten på mark 0,60 kN/m² upp till 200 m över havet. Med Roms solhöjd räcker 1,80 m c/c för att söderrader i 15° ska vara skuggfria vid middag året runt.